Jag vet att jag skrev för inte särskilt länge sedan. Men efter att ha varit på restaurangen så blev jag från ingenstans deprimerad. Jag har ingen aning om vart alla dessa känslorna kommer ifrån, men av någon konstig anledning så väller deprimerande känslorna upp just nu, på en gång till och med. Jag mår nästan illa av dem.
Från ingenstans blev himlen plötsligt gråare och tristare än vanligt. Vinden kändes ovanligt bitande kall mot min hud när jag var ute. Skorna var tyngre än vanligt att jag släpade mig fram med dom. Jag vet inte om jag inbillade mig eller inte, men det mest besynnerligaste av allt var att en kvinna i 40-års åldern gick mot mig på gatan, tittade sorgset på mig och skakade beklagligt på huvudet. Jag undrar varför hon gjorde det, kunde hon läsa av mitt ansikte hur jag mådde? Jag som brukar vara så bra på att dölja mina känslor... eller så såg jag i syne bara.
Allt runt om mig tycks ha blivit svart, allt jag rör vid och tittar på verkar bli smittade av mig och se eländiga och sorgsna ut. Saker och ting snurrar runt i mitt huvudet, osammanhängande. Min hjärna är för tillfället ur funktion och tappat förmågan att koppla ihop saker och ting. Allt är i en jävla stor smet i mitt huvud. Jag hoppas verkligen att det går över snart....
Paus
Categories:
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
0 Responses
Post a Comment