Colie's corner

Det är INTE första gången mamma får utbrott över sånt här, men varje gång är lika slitsam för mina öron och hals.

Det hela började med:

M: Vilka gick du på bio med idag?
Jag: Några kompisar..
M: Vadå för kompisar?
Jag: Skolkamrater, de vanliga, V och några till....! Måste jag rabbla upp alla?
M: Ja vadå vilka är de andra??
Jag (irriterat): Det är några utbytesstudenter bara! Varför måste du veta så mycket om dem???

Yes and THEN the fight started....

Ett tag höll vi bara på att argumentera men det blev allt hetsigare (som vanligt då vi båda är lika envisa), jag anade hur detta skulle sluta och upprepade gång på gång att jag inte hade orken att tjafsa idag...! Men åååh nej, klart hon inte ger upp så lätt utan fortsätter stå vid min dörr och surrar och surrar som ett argt bi "du pratar inte med oss längre, vi får inte ens ställa några följdfrågor bla bla bla bal vi är dina föräldrar" det vanliga med andra ord (och jag som följde med dom ut och lunchade för nån DAG sen bara!!).

Men den sista droppen var när hon kläckte ur sig sjuka antaganden om vad JAG hade för åsikter om DEM. Det är det värsta jag vet när andra människor helt bottenlöst PÅSTÅR vad jag TYCKER/ANSER om en fråga.



Så nu sitter jag i mitt rum (med stängd dörr) och har ont i halsen efter att ha vrålat "Nej det tycker jag inte alls, kan du LÄGGA AV".

...Jag kan redan förutspå framtiden, det kommer sluta med att jag går fram till mamma, sluter fred med henne och ber ursäkt om min attityd för att det sen ska vara frid och fröjd i lägenheten.


Gonatt


彦