Det som har hänt i Burma och Sicuan är så fruktansvärt hemskt. Det hugger till i ens hjärta när man ser de fruktansvärda bilderna i tidningarna. Jag läste en artikel där de berättade att hjälpinsatserna hittade en liten treåring flicka bland ruinerna, hon överlevde tack vare att båda hennes föräldrar skyddade och höll om henne, de själva dog. En annan hjärtskärande artikel skrev om hur en lågstadielärare täckte med sin kropp över 4 barn, barnen överlevde tack vare hennes offrande. Det är ett mirakel att dessa barn har överlevt, jag tror och hoppas att de aldrig glömmer de som har offrat sina liv för dem.
Varje minut som går är ett livsavgörande ögonblick.
Varje timme som går minskar hoppet bland de anhöriga.
Man känner sig så otrolig maktlös här i lilla Sverige, och bortskämd. Jag sitter här och gnäller över att vara vilsen i livet medans flera tusen människor där borta kämpar för sina liv. Det lilla jag kan göra är att donera pengar till hjälpinsatser.
彦
P.s Det är mänskligt att känna sig extra medlidsam när det har skett katastrofer i ens hemland. Och jag är inget "helgon", utan består av kött och blod. En människa.
Categories:
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
ändå, kommer vi säkert köpa plagg eller leksaker den närmaste månaden utan att tänka på vart det kommer ifrån... vi är hemska människor - fy på oss.