Jag vaknade idag av ljuset som sipprade igenomen springorna mellan persiennerna, det måste vara det bästa sättet att vakna upp. Ljus som får dig att piggna till när man har vaknat i mörker under en alldeles för lång period. I vanliga fall brukar jag vakna och vara dötrött, fumla efter väckarklockan och halvsova i fem minuter till för att sedan vara TVUNGEN att gå upp. På tal om det, yes jag är en tidsoptimist! Tror att fem minuter är evigheter, föredrar att tolka en minut som hela 60 sekunder. Det var en morgon där allt gick ovanligt smidigt, så jag var fem minuter tidigare klar än vad jag brukar vara. Det föll mig att börja matcha skor med mina jackor när jag var i hallen för att precis gå ut för dörren...vilket resulterade att jag sprang till bussen...som vanligt.
Jag var väääldigt nära på att ta på mig mina vita gympaskor, tack och lov bestämde jag mig till slut att ha mina svarta mocka skor. Det började ju snöa när jag gick hem! Snön täckte nästan hela marken dessutom. Det var faktiskt väldigt fint, det var inget våldsamt snöfall utan snöflingorna föll mjukt och rytmiskt ner mot marken. Men har inte snön varit lite väääl för seg? Det borde inte snöa längre! Vintern har fått sin chans och sumpade den, nu vill jag ha sol och vår!
彦
Categories:
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
0 Responses
Post a Comment